vildafamiljen

Ska på det andra mötet på BUP idag. Känns väldigt skönt att hon ringde och ville att vi skulle komma igen för att hon kände att det första mötet gick så fort. Hon vill veta lite mer ingående hur vi har det, hur vi gör i olika situationer. Vi vet att vi göra mycke fel och att vi lätt blir arga och irriterade. Men det är så svårt när man bara möts av arga och skrikiga reaktioner. Alt vi gör möts av smällande i dörrar och martyr liknande utbrott där han straffar sig själv, säger att han ska flytta till pappa, att han hatar mig, hatar emma, men hatar aldrig daniel. Känns som att jag har gjort något för att han ska reagera så här mot mig framför allt. Det enda jag vill är att gustav ska må bra och vara glad, att vi ska kunna ha ett fungerande liv, en fungerande familj. Jag älskar mina 2 underbara ungar så galet mycke, men det är så frustrerande att man bara bråkar och blir arg. Ordet nej är det som används lika flitigt som ajaj.
Det sprudlar så mycke känslor i min lilla kille, det är vårt/mitt ansvar att han får lite ordning i sitt vackra snälla goa huvud!

Mitt livs största kärlek!!! Underbara Gustav!!!