vildafamiljen

Det har varit en oändligt lång vecka, Höstlov.... Visst ungarna har varit på dagis, men vi har haft ett bakslag med gus. Han har varit bråkig och motstridig till allt, inget har varit hundra. Vi visste att det skulle komma, att allt har gått för smidigt och det kom så bra resultat på kort tid. Vi märker att det har gjort honom gott med lekstunderna som vi följer slaviskt. Varje kväll minst 10 min egentid med oss. Saga varje kväll, visst händer det att man är så trött att man inte orkar, att man nästan somnar till på golvet med lego i handen, men sitter där gör vi. Jag har jobbat sent 2 kvällar denna vecka och det känns att man inte är riktigt van vid det. tröttheten kommer över en som en flodvåg. Men det är ju visst så här och ha barn. Ibland önskar jag att man fick se i framtiden hur saker blir, hur man själv kommer bli. Jag är inte världens bästa mamma, men jag gör mitt bästa. Skulle dö utan att tveka för mina barn. Men man tappar tålamodet iblamd och blir rasande, säger förlåt lika fort igen. Det har jag nog blivit bättre på, att säga förlåt om jag tappar tålamodet och blir arg. Gustav är så fin, han tittar argt på mig om jag blir för hög i rösten och säger klart och tydligt till mig: Mamma, nu är du arg! Nu får du lugna ner dig lite! Man blir lite chockad när det kommer så man kan nte göra annat än o lugna ner sig och säga förlåt och får ett strålande leende på läpparna. han är så underbar! En otroligt vis ung liten man, för att citera min chef: han har nog levt fler liv än mig!